Ledarskap mellan olika viljor

Det händer någonting i den ideella sektorn just nu. Vi är mitt i ett kulturskifte. Detta skifte påverkar alla medlemmar och du som ledare behöver förhålla dig till det. Vi håller på att byta ut gamla ”sanningar” om deltagande, demokrati och aktivism mot nya. Eftersom vi befinner oss på gränsen mellan det nya och det gamla kan det ibland splittra medlemmarna i två läger. Vi kan kalla dem för traditionsbärarna och nykomlingarna. Så här kan det låta, om vi generaliserar lite:
Några röster från traditionsbärarna:
– Jag har varit med sedan vi startade. De nya slutar redan efter några år, hur ska vi då kunna få kontinuitet? Och hur ska de hinna komma in i arbetet?
– Demokrati innebär att vi bestämmer så mycket som möjligt tillsammans. Jag gillar inte när vissa ska ha mer makt, när det blir för hierarkiskt.
– Det är under våra möten som vi gör skillnad och förändrar världen. Vi måste ju träffas för att kunna jobba! Därför är det viktigt att ha möten ofta. För hade vi längre möten. Det var nog bättre, då hann vi lära känna varandra och alla fick säga det de ville.
– Jag är trogen min organisation, jag ägnar en stor del av min fritid åt den och skulle aldrig byta ut den mot en annan. Det är ju här jag hör hemma.
– De nya medlemmarna verkar vilja ändra på allting. Vi har arbetat på samma sätt under lång tid och vi kan våra rutiner. Vi vet vad som fungerar. Ibland känns det som att vår erfarenhet inte är någonting värd, att de nya vill göra allting på sitt eget sätt.
– De yngre kommer inte lika ofta till våra möten och de verkar stressa igenom dem när de väl är här. Det förstår jag inte. De har ju valt att engagera sig i vår förening? De kanske inte har samma engagemang för frågorna som vi, eller kanske är de lite lata?

Nykomlingarna säger:
– Organisationen är en plattform för att arbeta med mina hjärtefrågor. Om jag tror att jag kan göra större skillnad i någon annan organisation så byter jag direkt. Jag är med i flera organisationer och agerar också i kortare insatser och aktioner som verkar vettiga.
– Demokrati innebär att alla vet hur besluten fattas, har tillräcklig information och möjlighet att påverka. Det är bra att dela upp ansvaret, då blir vi mer effektiva.
– Jag tycker ofta att våra möten är alldeles för långa. Det verkliga arbetet görs genom utåtriktade aktiviteter, aktioner på nätet eller samarbete i mindre grupper. Möten får inte ta för mycket tid.
– Ge mig en uppgift som jag kan utföra på mitt eget sätt och med människor jag själv väljer att samarbeta med. Det är inte så viktigt för mig att vara insatt i precis alla frågor. Det viktiga är att jag lägger min tid på det som verkligen gör skillnad.
– Jag har varit med i organisationen i snart ett år, ändå tycker många av de äldre medlemmarna att jag är ny. Ibland känns att de tycker att det är deras förening och att jag bara är med på nåder. När ska mina idéer räknas lika mycket?
– De äldre medlemmarna verkar mest se organisationen som social samvaro. De verkar tycka att det viktiga är att vi sitter i långa möten, inte att vi gör någon verklig skillnad. De kanske inte har samma engagemang i frågorna som jag? Eller har de mycket mer tid?
Du känner säkert igen rösterna från din egen organisation. Vilket läger tillhör du själv?
Hur kan du skapa plats för både de medlemmar som snart inte riktigt känner igen sin organisation längre och de som tycker att förändringen går för långsamt?
Ingen vill känna att man ”dras med över kanten”. Människor vill förändra i sin egen takt. Det är också viktigt att få ta med sig det som är viktigt från den gamla situationen in i den nya. Vilka viktiga värden och traditioner behöver ni värna om så att medlemmar inte känner att ni kastar ut barnet med badvattnet? Hur gör ni det?

Här är sju tips för att förändra arbetsformerna så att de passar bättre för ”nykomlingarna”:
1. Som ny medlem behöver jag snabbt förstå hur just jag kan bidra – och vilken skillnad det arbetet gör. Fördela ansvar tidigt. Förutsätt att nya medlemmar kan mycket mer än ni tror.
2. Genom att hålla lite kortare möten och alltid sluta i tid möjliggör ni för människor med många andra åtaganden i livet att delta.
3. Se till att det alltid är tydligt vad mötet ska handla om, att det finns ett syfte.
4. Gör så många medlemmar som möjligt deltaktiga på mötet genom att fördela ansvar i förväg och låta medlemmar leda diskussionerna kring ”sin” punkt.
5. Om ni känner att ni också behöver mer sociala möten utan så mycket struktur – lägg in sådana möten också, men gör dem inte obligatoriska.
6. Se till att det är lika mycket värt att lägga ner lite tid i er förening som att ha många timmar i veckan till förfogande.
7. Om du leder möten – bli riktigt bra på att hjälpa mötet att komma fram till beslut så att diskussionerna inte blir onödigt långa.
Vilka erfarenheter har du? Vilka råd vill du ge till medlemmar som känner igen sig eller till ledare i organisationer där skillnaderna är tydliga?

Författare: Lisa Moraeus, tidigare styrelseledamot i svenska sektionen av Amnesty International. Arbetar med ledarskapsutbildning, grupputveckling och coaching av ledare inom den såväl ideella organisationer som företag. Du hittar henne på: www.roomforus.se

[retweet]
[facebook]

1 reaktion till “Ledarskap mellan olika viljor”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*